Anna Granberg om miaofolkets broderi

 

Trots att Miaofolken lever i fattigdom har de en extremt rik textiltradition med vävning, broderi och färgning - särskilt indigofärgning och vaxbatik. Det finns mellan 100 och 170 olika variationer av deras fantastiska dräkter och de viktigaste används enbart vid speciella festivaler. En kvinna värderades, precis som i Dalarna och Skåne, efter de egentillverkade textilier hon hade. Bland Miaofolken ledde detta till att kvinnorna bar flera jackor och kjolar samtidigt i sin jakt på en bra man. De traditionella material man använde i dräkterna var rami och hampa, som bearbetades och vävdes med enkla redskap och oftast i tuskaft. Garnet spanns och färgades i byn alternativt att man färgade det färdiga tyget, ofta i vaxbatik. Idag används oftast bomull istället. Jackorna syddes av raka stycken vävda i den bredd som de skulle vara i, sedan dekorerades de med påsydda detaljer med broderi, applikationer eller vaxbatik. De plisserade kjolarna som är typiska för Miaofolken fick breda bårder med vaxbatik, applikationer och broderier. Kombinationerna av färger, tekniker och mönster berodde på vilket område man kom från, vilken grupp man tillhörde, traditionen inom gruppen och ens egen färdighet. Ofta blandades broderi med invävda mönster, vaxbatik och applikationer på ett och samma plagg. Allt är handgjort och miaokvinnorna är erkända för sitt höga tekniska kunnande vilket möjliggör en rikedom av uttryck med minimala stygn kombinerade på ett intrikat och intuitivt sätt. Stygnen de flesta grupper använder är välkända: korsstygn- ofta gjorda från baksidan, plattsöm, förstygn, efterstygn, läggsöm, bottensömmar, kedjestygn, knutsöm, langett och flätsöm. Skillnaden mot västerländskt sätt att använda dem är storleken där Miaofolken ofta gör dem mycket små. Man broderade oftast med silketråd i starka färger men undantag förekommer. I läggsömmen användes ofta en undertråd virad med silke-, från början hästhår med silke virat runt sig. Miaofolken har ett par unika stygnsätt: en speciell sorts metallbroderi och bandbroderi. Bandbroderierna börjar med tillverkning av tunna band, mönstrade eller enfärgade som sedan används raka i läggsöm, flätade, vikta eller rynkade för att få olika effekter. Metallbroderiet utförs på tre olika sätt: a) man gör ett broderat galler som vit metall viras runt, b) man drar ut trådar som vid utdragssömmar och virar metall runt de trådar som är kvar vilket gör att metallen syns både på fram- och baksidan av tyget, c) man virar metallen till små tuber och de används som pärlor när man broderar. Applikationsteknikerna är fantastiska. De använder både vanlig applikation, omvänd applikation - där undertygens färg ger effekten - och applikationer med ospunnen filtad silke ibland kombinerad med vit metall. De använder ibland mönster utklippta i papper och broderar över i läggsöm eller kombinerar applikation med broderi. Det är de äldre kvinnorna i gruppen som har kunskaper om de gamla mönstren och gör pappersmönstret. Kantsömmarna är viktiga och skapar enorma möjligheter till variation, en kantsöm som är väldigt speciell är där de väver med nålen och får fram många speciella effekter genom det. Det finns ett rikt material som vi har möjlighet att lära oss en del av och kombinationsrikedomen är stor.

Anna Granberg