Te

​

Tedrickandets ursprung är höljd i dunkel men enligt en tidig legend var det Shen Nong, en av de mytiska tre härskarna i forntiden, som upptäckte teplantan. Han är också upphovsman till örtmedicinen och det sägs ibland att han använde teet som motgift när han hade testat någon giftig ört på sig själv.

 
En senare legend handlar om Bodhidharma, den indiske munk som under 500-talet förde chanbuddhismen (som i Japan och västerlandet kallas zen) till Kina. Kejsaren gav honom ett grottempel och Bodhidharma mediterade där i nio år medan han stirrade på en vägg. En gång föll han i sömn. För att försäkra sig om att ögonlocken inte skulle falla ner igen så skar han av dem och kastade bort dem. Där de föll växte en planta upp, teplantan, av vars blad man kan tillreda en uppfriskande dryck som fördriver sömnen.

Teets hjälp under långa timmar i meditation kan vara en förklaring till varför munkarna blev ivriga spridare av dess berömmelse. Senare började zenmunkarna att hedra sin grundare med att läppja på te framför en staty av honom. Numera uppskattas det gröna teet även i västvärlden för sina hälsoeffekter, vilka kineserna har känt till i flera tusen år.